XL.
Roos.
Gunnarsson. Wahlén. Lyck (K). Boman.
Sjögren. Ringi. Åkerblom. Hag.
Andersson. Sjörén
Avbytare.
Hermansson.
Berglund.
Wilhelmsson.
…
När man har en torpargrund, är det utav yttersta vikt att man har en god luftcirkulation för att minimera risken för röta i golvbjälklaget. Detta var ett irriterat faktum som återupprepade sig hånfullt till mig, medan jag krälade fram i min sommarstugas torpargrund, likt en otroligt överviktig mullvad. Ur en ergonomiskt vidrig position höll jag på att samla ihop en sorlig hög med sågspån och trossbottenskivor, då min blick letade sig till kåkens mörkaste hörn. Ur mörkret kunde jag skymta en mörkare massa som tycktes betrakta vad jag höll på med. Ett ögonblick utav stilla undran och tystnad uppstod, innan det tog hus i helvete när massan avslöjade 21 små ögon som stirrade mot mig. I en mardrömslikande och obskyr attack rörde denna morbida varelse emot mig, och jag på ett lika obskyrt vis lyckades böka mig ut ur husgrunden och ut till friheten. Väl ute i den friska luften, som bara Bjursås kan erbjuda en dag i slutet utav augusti, så kom vetenskapen till mig att Bjursås IK skulle spela mot FK Romme Krona. Jag tog mig ned från berget där jag har min sommarstuga och ned till Bjurliden, där det grönklädda laget var i full färd med att värma upp, och jag satte mig på en mycket bekväm bänk och lät mitt kliande sinne balsameras med Bjursås IKs blotta uppenbarelse.
Men det dröjde inte länge innan Romme Krona ställde till med allmän oreda för de grönklädda och mitt mentala. Med knappa minuten spelad så kunde Romme Krona komma fram till matchens första läge med en djupleds boll från höger, in i mellan backlinjen och fram till friläge där Roos kunde rädda ut bollen till hörna, och kort därefter så uppstod ett flertalet lägen där FK Romme Krona hade chans göra både 1, 2 och 3-0 efter att ha spelat sig fram i mittplan och hittat djupledsbollar fram till sina forwards som där och då kanske kommer att drömma mardrömmar om mittbacksparet Filip Lyck och David Wahlén, som trots sina markeringar, slet sig tillbaka och kunde förhindra FK Romme Krona ifrån att ta ledningen i denna match, den sistnämnda Herr Wahlén speciellt som lyckades med konstycket att blockera två skott mellan skytten och mot ett öppet mål, innan Roos hann tillbaka till målet och gjorde den avgörande sista räddningen. En mycket bisarr halvlek utspelade sig. Där för den trångsynte skulle beskriva Romme Krona som ett dominerande lag, men för en mer djupsinnigare person, skulle förklara att Romme Kronas framfart helt sonika berodde på Bjursås IK. Laget låg långt ifrån varandra och för många misstag gav FK Romme Krona ett mycket gynnsam eftermiddag i Bjursås, då de helt sonika kunde vända upp i planen och med ett enkelt spel komma framåt i planen.
Det stod klart att Romme Krona hade ett offensivt tänk, och kunde hitta upp och fram genom det gröna laget, där de gång på gång kunde sätta djupledsbollar på sina forwards.
Bjursås fick förlita sig på diffusa kontringar, som under halvlekens inledning höll på att ge frukt efter att Lukas Hag dundrade ned på vänsterkanten och hittade fram med en otrolig yttersida fram till Rasmus Andersson, som tyvärr inte fick någon fart på nicken efter att ha bekantat sig med Romme Kronas barska backlinje.
Inte helt oväntat så var det FK Romme Krona som tog ledningen också, detta efter att Bjursås hade förtvivlat svårt att ta sig upp i planen och tappade boll, där FK Romme Krona kunde ta vara på genom att sätta ut bollen på högerkanten till Adam Johansson som veck in i straffområdet och placerade bollen till vänster om Roos. Resten utav halvleken var en grönvit kalabalik och en lilavitt gemytlig historia. Känslan att bara hålla ut till halvtidsvilan med 1-0 skulle vara en vinst i sig, där de grönklädda skulle kunna samla upp sig och komma tillbaka med ny kraft. Men naturligtvis gick det åt helvete också, då i den 45 minuten så Romme Krona gjorde 2-0 på en hörna som med inåt skruv flög genom hela det grönvita försvaret till en fristående Jonathan Lundevall som kunde nicka in sitt första mål för dagen.
”Det kan väl inte bli värre?” for en tanke genom mitt huvud alltmedan domaren blåste igång andra halvlek, och jag fylldes med en värmande tro och hopp om att jag skulle få se ett Bjursås IK som skulle komma ut som ett kompakt lag, där de med största tålamod skulle komma tillbaka in i matchen och skriva en liten fotbollshistoria, där vikten utav att arbeta ihop som en enda stor organism skulle resultera i en storslagen seger.
Men så blev det inte.
Det hann knappt gå tio minuter innan Romme Krona hade gjort både 3 och 4-0.
En som var alldeles svart i blicken över detta målmässiga elände var David Wahlén. Som under matchens 60 minut fick tag i bollen, efter en inspark ifrån Roos, och lät sin frustration flöde igenom via högerbenet ned till bollen, som for iväg med en hiskelig fart och höjd, som till Rasmus glädje gick över ett häpet FK Romme försvar och kunde på halvvolley skjuta in 1-4. Ett hopp om det tänkte fotbollsmiraklet uppstod hos mig och de övriga publiken på Bjurliden, då det grönklädda laget verkade där och då vara uppväckta ifrån denna svarta sömn som de hade genomlidit. Men både publik och det grönklädda laget fick under 5 minuter slitas mellan hopp och förtvivlan. Då Romme krona svarade tillbaka med att utöka sin ledning till 1-5 nästintill direkt efter avspark, och sedan en kort stund därpå så svarade Bjursås tillbaka med att göra 2-5 efter att Lukas erövrade mark ute på vänsterkanten, spelade in bollen till Olle Ringi som vände upp och passade fram till Mats, som passade tillbaka till Olle som i sin tur lyfte bollen över FK Rommes backlinje till en framrusande Rasmus Andersson, som visade inga nerver när han dunkade in reduceringen.
Därefter så var det ingenting annat än en grönvit förtvivlan. Då FK Romme Krona tog över matchen mot ett Bjursås som inte gick att känna igen. Bjursås lagdelar slets itu helt och hållet där individuellt press spel uppenbarade sig och efterlämnade stora ytor som FK Romme Krona kunde spela upp på. En fruktansvärd, för grönvitt håll, känsla att allt offensivt från Romme Kronas sida resulterade i direkt livsfarliga chanser uppstod, och inom loppet utav 10 minuter så hade FK Romme Krona gjort 4 mål och slutresultatet 2-9 kunde domaren i rött fastställa genom att blåsa av matchen.
Extra plus.
Anderas Åkerblom.
…
Med matchen uppspelandes i mitt sinne, ligger jag nu framför ingången till torpargrunden. Augustikvällen har gjort entré och solens sista strålar skiner in i mörkret. ”Vad var det som gick fel?” tänker jag och inser att många svar kan ges på den frågan. Men min blick fastnar på gestalten där inne. Dess ögon stirrar på mig alltmedan den lämnar mörkret och visar upp sin absurdhet i kvällssolen. Mina ögon spärras upp när jag inser vad det är för någonting.
En råttkung.
Med fascination och äckel ser jag hur denna varelse, i form utav 11 råttor i samma storlek som en svensk bondkatt, börjar att röra sig fram och tillbaka över torpargrunden, den rör sig målmedvetet, 11 individer sammanflätande genom olycka och misär i sina svansar rör den sig som en enda levande organism. Den samlar på sig allt sågspån och alla trosskivor i prydliga högar. Jag häpnar inför vad jag ser, denna varelses samarbete, där den rör sig framåt, med beslutsamhet, tålmodighet och målmedvetenhet lyckas den skapa ett gynnsamt habitat för sig själv. Denna individ verkar acceptera sitt öde, istället för att slita sig loss ifrån sin själv och låta kaos och allmän oreda rubba levnadsvillkoren i torpargrunden.
Med denna händelseutveckling framför mig, så ser jag vad Bjursås IK behöver göra för att avsluta höstsäsongen i ett vackert grönvitt sken. Arbeta ihop, med målmedvetenhet, beslutsamhet och med tålamod.
Likt en kung, krönt utav 11 individers miserabla öden.
Och med denna insikt, väljer jag att bli en del utav råttkungens rike, trots min långa blodlinje som råttfångare…
Vid pennan.
Otto Von Hameln.
